Tröttheten
Tröttheten är bedövande, förlamande. Varför jag är trött vet jag inte. Livet är väl varken svårare eller lättare än vad det brukar vara. Som det alltid är. Men tyngden finns där ändå. I ögonlocken, i axlarna, i stegen. När vänder det? När blir det lätt? När kan jag bara få vara och slippa tampas med en motstridig kropp och hopande problem. När faller bitarna på plats?