När det bara är att hänga med

Jag undrar var någonstans orden har gömt sig i mitt inre. Djupt där inne har de legat och grott, samlat information och fångat känslor tills de en dag växte sig så stora att de inte längre fick plats och måste ut. Men jag förvånas. För de ruvar på så mycket mörker och tunga frågor. 
 
Texterna som växer fram förbryllar mig. Varifrån kom det här? Jag vill styra åt ett annat håll, men det går inte. Det blir som det blir och jag får bara hänga med.

Kommentera här: