I sjukhusets korridor

Igår kom döden och andades sin skräck i mitt ansikte. Sedan handlade kroppen automatiskt. Hysteriskt, maniskt men ändå förnuftigt. Mot övelevnad.
 
Idag kom insikten och vilade mot min axel. Trött, tung i ett vakum paralyserad. Kämpar mot andra sidan. Jag kan le nu. Det blev bra. Jag vann.

Kommentera här: