Stanna
Titel: Stanna
Författare: Flora Wiström
Antal sidor: 375
Förlag: Bonnier Carlsen
Bokens första mening:
"Först tystnaden."
Om boken:
"Esters Stockholmstillvaro kantas av oändliga jobbpass på antikvariatet och dimmiga lördagsnätter med bästa kompisen. Livet känns som en symaskinsnål som hoppar fram och tillbaka när tråden ska fästas; Ester kommer inte vidare. Men en dag träffar hon Eli med den mörka rösten och händerna som är fläckade av målarfärg. Det blir början på det vackraste men svåraste året i Esters liv."
Anettes ord:
Handen på hjärtat: hade jag på förhand vetat att sjukdom skulle hänga som ett tungt regnmoln över berättelsen, hade jag antagligen valt en annan bok. Men jag är glad att jag läste den. Stanna innehåller flera fina personporträtt och många sidor blir hundmarkerade i nedersta hörnet för att leda vägen tillbaka till extra fina formuleringar. Om kärlek, fin och svår sådan.
Ord som fastnade:
"Jag skulle kunna fråga vad han heter, men jag bryr mig så jävla lite om hans namn. Allt jag vill är att byta saliv med honom." (s.27)
"Eli har bränd umbra över händerna. Ockra i pannan. Koboltblått i blicken". (s.227)
Mitt ex: