att klippa av det slitna
Jag sitter och stirrar på markören som signalerar saknaden av ord. Stirrar så tills ögonen svider.
Inte en enda mening vill formas.
Jag tar fram en kam och sax. Börjar klippa av det som är slitet i mitt hår. Det som är utjänt och gjort sitt. Så skört att det nästan faller i sär utan saxens hjälp. Splittrade ändar som stretar åt var sitt håll.
Efteråt känns det starkt och nytt.
Men orden kommer inte ändå.