Falla på plats

Den är nästan mogen nu. R O M A N E N, och jag vankar runt som en löpare innan hon faller ner i startposition.
Jag drar mig undan, håller mig mestadels för mig själv.
Söker en stillhet, utan störande intryck, för att ladda inför det som komma skall.
Sitter på saltslitna klippor och följer havsvågornas krafter.
Läser prosa och lyrik.
Skriver om allt utan det.
Sover.
Viker tvätt och trycker näsan i väldoftande tyger.
Blundar. Lyssnar inåt.
Famlar ännu ett tag till.

Kommentera här: