Att Skriva
Titel: Att Skriva
Författare: Marguerite Duras
Antal sidor: 112
Förlag: Ellerströms förlag
Bokens första mening:
"Det är i ett hus där man är ensam."
Om boken:
"innehåller fem texter som på olika sätt förhåller sig till den skrivande och konstnärliga processen. Det självklara huvudnumret är den fyrtio sidor långa titeltexten som blir till ett litterärt testamente där det självbiografiska och det fiktiva sömlöst smälter samman."
Anettes ord:
Titeltexten är det bästa jag har läst om skrivandets måste och process.
Ord som fastnade:
Den första novellen är fullpepprad med post-it strips där jag markerat minnesvärda formuleringar. Här är ett högst begränsat urplock:
"Skrivandets ensamhet är en ensamhet utan vilken skrivandet inte uppstår, eller så smulas det sönder alldeles blodlöst efter något mer att skriva." (s.12)
"Man finner inte ensamheten, man skapar den." (s.14)
"Det spelar ingen roll vad jag säger, jag kommer aldrig förstå varför man skriver och hur man gör för att inte skriva." (s.15)
"Att skriva är också att inte tala. Det är att tiga. Det är att skrika utan ljud." (s.25)
Mitt ex:
Först lånade jag ett ex på biblioteket och insåg efter första meningen och jag måste ha ett eget ex. Att spara, att återkomma till. Ofta. HÄR, men finns också bla. HÄR